Vem är den självklare arvingen?

Den närmaste familjen ärver när en familjemedlem går bort. Det är något som de flesta vet och tycker är rätt. Men hur blir det om ett skrivet testamente önskar en annan ordningsföljd?

Christer och Nina hade levt tillsammans i 12 år när han plötsligt gick bort. Båda var i femtioårsåldern och hade aldrig funderat på vad som skulle hända om någon av dem avled. Christer hade en dotter på 16 år från ett tidigare förhållande, en flicka som Nina hade ett fint förhållande till. De visste att dottern, Sanna, skulle ärva sin far. Därför skrev Christer ett testamente som skulle ge Nina rätt att bo kvar, och att arvet inte skulle gå till dottern förrän Nina sålde huset eller avled. Nina kände sig därför trygg i att hon kunde bo kvar, och väntade sig inte det som sedan skedde.

Arvsrätt eller testamente

Det visade sig att i Sverige går arvsrätten först. Det innebär att bröstarvingen aldrig kan förnekas sin arvsrätt. Om den avlidne efterlämnar sig en sambo har bröstarvingen, i det här fallet Sanna, rätt till sin del av arvet. Det innebar att Nina antingen måste köpa ut Sanna ur huset eller sälja och dela på summan. Som om inte det var nog dök en kusin upp. Som tur är för Nina, kan kusiner numera inte ärva varandra enligt svensk lag. Att kräva sin del av arvet var inte Sannas idé, utan hennes mammas. Allt ordnade sig dock till slut, varpå Nina och Sanna fick en närmare relation än de hade haft tidigare. Läs mer om arvsrätt på denna hemsida: arvsrätt.nu

Slutet på kärleken

Det är minst sagt komplicerat att komma in i en vårdnadstvist. Bråk uppstår, med den man en gång älskat. För att inte barnet ska komma för mycket i kläm behöver man sköta det på ett bra sätt.

Ni hade det, allt. Ni – er lilla familj, ute i villan med en stor trädgård. Barnen som lekte tillsammans, ni var en familj. Som man brukar säga, en riktigt Svenssonliv, två barn, Volvo och villa, det var bara hunden som fattades. Hade familjen blivit bättre av hunden? Eller hade det ändå blivit samma avslut? Som för många andra par tog kärleken slut. Det var inte bara kärleken som tog slut, även tålamodet med varandra. Dagarna bestod i bråk och tjafs. Barnen försökte stänga in sig på rummet med högt ljud för att slippa höra. Samvetet slog hårt till när man vet hur jobbigt det var för barnen. Detta kommer vi aldrig lösa.

Hur går man tillväga?

När ni är i det läget så börja med att ta hjälp av familjerätten. Detta är något varenda kommun erbjuder. De hjälper till att medla mellan er. Räcker inte det kan ni även behöva rådgivning inför vårdnadstvist. Att vara i det läget är aldrig kul. Det viktigaste är att det blir bra för barnen och er. Går det så långt som till domstolen tar man hänsyn till barnets åsikter, om det är gammalt nog att framföra dem. Det finns olika anledningar till varför man inte kan ha delad vårdnad, men man strävar efter det. Ett barn har rätt till båda sina föräldrar.

När ni behöver hjälp utifrån

Det är ingen rolig situation att hamna i vårdnadstvist. Det är jobbigt och stressigt att inte veta vad som händer, särskilt för barnet som är i mitten av sina föräldrar som inte är överens.

I de flesta fall brukar man själva kunna lösa hur man ska dela upp vårdnaden om barnet vid separation. Men det är inte alltför ovanligt att man behöver hjälp utifrån. Det kan vara att man inte alls kommer överens och kan på så sätt inte se det bästa för barnet. Det kan även vara att den ena föräldern inte alls lämpar sig att ha vårdnaden om barnet. Hjälp finns att få om det kommer dit, men innan man får en advokat och ärendet tas för långt försöker man lösa det hos familjerätten. Advokater som arbetar med detta är specialister inom detta ämne, de har koll på alla regler och lagar.

När det inte räcker där

Om man fått all den hjälp man kunnat, men det trots det inte lett någon vart, kan man behöva ta det steget längre. Då kan det gå upp till domstol där besulten kan fattas. De gör noggranna utredningar, som riskbedömning i vårdnadsärenden, detta då de alltid ser till barnets bästa. Anser de att barnet har de bäst hos er båda och att det inte finns ett sakligt skäl att ta bort vårdnaden från den ena föräldern, kommer de inte göra det. En vårdnadstvist är svår nog som den är. Beroende på hur gammalt barnet är tar man även hänsyn till barnets önskan.